Monthly Archives: maj 2015

Publicerad: 2015-05-12    

Remissvar till en av de fem vattenmyndigheterna om förslag på åtgärdsprogram 2015-2021. Övriga fyra svar har likadan lydelse.

Remissvar till en av de fem vattenmyndigheterna om förslag på åtgärdsprogram 2015-2021. Övriga fyra svar har likadan lydelse.

By | remissvar | No Comments

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Dnr 537-9859-2014.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Vattenmyndigheten Bottenviken har en remiss av Förslag på åtgärdsprogram för Bottenvikens vattendistrikt 2015-2021. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter på rubricerad remiss:

Svenska Trädbränsleföreningen är en branschförening för svenska producenter av trädbränsle till energiproduktion och som råvara till förädlade bränslen såsom briketter, pellets och pulver. Medlemmarna är alltså bioenergins basindustri. Föreningen bildades 1986 och har till uppgift att verka för ökad användning av trädbränsle. Föreningens medlemmar producerar och levererar ca 80 % av det trädbränsle som säljs på den svenska kommersiella marknaden.

Det är ett mycket omfattande samrådsunderlag med bedömningar och åtgärdsförslag på såväl nationell nivå som nedbrutet på enskilda avrinningsområden och lokala vattenråd som remitterats. Det gör hela processen och samrådet svårgenomträngligt. Inledningsvis konstaterar dock Svenska Trädbränsleföreningen att det är viktigt med tillgång till bra vatten men att frågan om vad som är naturligt försurade vatten och vilka vatten som är försurningskänsliga inte verkar vara helt utrett. Vi ställer oss frågande till ett förvaltningssystem med kvalitetsbedömningar som utgår från ett opåverkat ursprungligt naturtillstånd som grund, där avvägningar mot andra angelägna samhällsintressen saknas.

Försurning, askåterföring och Skogsstyrelsen – åtgärd 7

Tanken med askåterföring är att upprätthålla markens pH, basmättnad och att därigenom förbättra kvaliteten på det vatten som rör sig från skogsmarken ut i omgivande vattenekosystem och grundvatten, men det finns omfattande kunskapsluckor vad gäller markens egen förmåga att kompensera för näringsförlusterna. Forskarna konstaterar att vittring av mineraler är svår att kvantifiera. Det finns även omfattande kunskapsluckor hur vittringen påverkas av markförhållanden och klimat. Markförsurning och näringsämnesförluster påverkar processer i marken som skulle kunna innebära att försurning och näringsbrist motverkas, och huruvida aska kan avhjälpa försurningen är inte heller klart. Det finns forskning av Anneli Ågren, Sveriges Lantbruksuniversitet, som tyder på att askan bör spridas i områden med pH kring 5,5 eftersom man där har störst chans att påverka. Vilka dessa områden är, är olika för olika delar av landet. De förslag till åtgärder som förs fram i Skogsstyrelsen – åtgärd 7 är styrning av olika slag, och ansvar för genomförande läggs på Skogsstyrelsen. Det ställs dock krav på åtgärder som inte korrelerar mot vetenskapliga underlag. Vi ifrågasätter därför effektiviteten av förslagen och vill lyfta de utmaningar som finns att hantera för Skogsstyrelsen. Bland utmaningarna kan nämnas att sameldning leder till brist på lämplig aska, logistiska problem och små tidsfönster för åtgärden, ökad körning med tyngre maskiner samt forskning som inte är entydig avseende behov och effekter på försurning och tillväxt. I samanhanget bör påpekas att ett ökat pH även kan förändra mobiliteten av gifter i mark och vatten.

Fungerande system för askåterföring finns och har funnits på flera håll i Sverige. Där det fungerar finns en kombination av medvetna markägare, askproducenter som väljer askåterföring även om det finns billigare möjligheter till kvittblivning av askan och tillgång till aktörer som kan sprida askan. Där det inte fungerar råder således brist på en eller fler av dessa faktorer. Askproducenterna kan exempelvis tvingas till kostnadsjakt av sina ägare. Vidare kan det råda brist på utrymme för askhanteringen, brist på askspridningsentreprenörer eller att man bedömer att kvaliteten på aska inte håller för transport och spridning. Sammanfattningsvis konstaterar därför Svenska Trädbränsleföreningen att fortsatt forskning samt fortsatt dialog med berörda aktörer, exempelvis inom ramen för Skogsstyrelsens Aktörsrådet, sannolikt är den mest relevanta och effektivaste åtgärden för att hantera frågan. Vi vill även påpeka att skogsbranschen också arbetar aktivt med försurningsfrågan i olika sammanhang, t ex genom arbete för att undvika allvarliga körskador och att brett tillämpa funktionella kantzoner mot vattendrag och sjöar.

Vi ser inte att det idag finns underlag för att begränsa GROT-uttaget från områden med försurningskänsliga marker. Och vi vill påpeka att bl a miljömålet Begränsad Klimatpåverkan är beroende av god tillgång på biobränsle. Som också antyds i texten är det inte säkert att askan alltid ska spridas där GROT-uttaget skett utan det kan finnas områden där askan behövs bättre. Med dagens låga olje- och kolpriser och god tillgång på avfall har dock efterfrågan på förnybar råvara minskat. Uttaget av avverkningsrester som GROT (grenar och toppar) ökar därför inte för närvarande, vilket påstås i texten. Vår förhoppning är dock att förnybara bränslen ska gynnas mer, så Sverige kan nå målet om nettonollutsläpp till år 2050, vilket i så fall kommer leda till ökat uttag. Emellertid är det inte relevant att ställa långtgående krav på åtgärder som inte med säkerhet når målet om bra vattenkvalitet.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby

Publicerad: 2015-05-12    

Remissvar om punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016

Remissvar om punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016

By | remissvar | No Comments

Remissvar från Svenska Trädbränsleföreningen avseende Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016, Fi2015/1733.

SVENSKA TRÄDBRÄNSLEFÖRENINGEN  2015.04.28

Finansdepartementet har skickat en remiss av Promemoria Vissa punktskattefrågor inför budgetpropositionen för 2016. Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter:

Det som tydligt skulle stärka möjligheterna för en fortsatt ökning av biodrivmedel i Sverige är långsiktiga spelregler som skapar möjlighet för de företag som vill investera i en utökad produktion. De framtida affärsmöjligheterna finns i att bryta fossilberoendet. En sammanhållen politik där förnybara råvaror gynnas, för ett hållbart samhälle med minsta möjliga klimatbelastning behövs. Ett resurseffektivt och biobaserat samhälle, där fossila och andra resurskrävande material ersätts av bioråvara ger stor klimatnytta. Vi behöver använda mer av vår förnybara skogsråvara. För att nyttja de investeringar och den miljöpåverkan som produktionen av dagens transportflotta redan gett upphov till är det bra att arbeta för förnybara drivmedel som kan används i dagens bilar och i dagens distributionssystem.

Regeringen hävdar att dess ambition är att ge långsiktigt hållbara villkor för biodrivmedel. I så fall bör den svenska regeringen fortsätta använda koldioxidskatt enligt principen att förorenaren ska betala. För att bekämpa klimatförändringarna finns ingen orsak att ge fördelar för fossila bränslen, däremot bör förnybara energikällor främjas. Det framgår även av Lissabonfördraget att utvecklingen av nya och förnybara energikällor ska främjas (artikel 194.1.d). Sveriges skattelinje har varit mycket framgångsrik och lett till att vi ligger bäst till inom EU när det gäller förnybara bränslen i trafiken.

Svenska Trädbränsleföreningen anser att samma klimatmässiga styrning bör tillämpas oavsett energislag. Nu lagt förslag ger tyvärr ökade skillnader i kostnaden för utsläpp av koldioxid mellan företag inom utsläppshandeln och företag utanför. Även vad gäller drivmedel förekommer skevheter. Det hade varit bättre om koldioxidskatten höjts för drivmedel och inte energiskatten som nu föreslås, och i varje fall bör energiskatt på fossil gas som används som drivmedel införas.

EU-rättens statsstödsregeler sätter inga begränsningar i hur lite skatt som behöver tas ut på förnybara drivmedel. EUs statsstödsregler anger att det ska råda ungefärlig prisparitet mellan fossila och förnybara drivmedel. Den svenska skattenedsättningen har godkänts av EU. Den ska visserligen ses över med jämna mellanrum, men EU-kommissionen har inte haft synpunkter på att det förnybara är överkompenserat i Sverige i dag. EU tvingar således inte Sverige att höja skatten på förnybart.

Finansministern tillstår (Dnr Fi2015/2131) att styrmedlen för biodrivmedel under senare år inte varit tillräckligt långsiktiga och stabila för att få igång nödvändiga investeringar på området. Arbete ska därför pågå för att ta fram förslag till nya styrmedel som bättre ska tillfredsställa EUs statsstötsregler och ge långsiktigt goda villkor för hållbara biodrivmedel. Det låter ju bra men varför då lägga fram detta förslag. Ett förslag som inte kommer att ge några klimatvinster. Avsikten med förslaget är att åtgärda överkompensation för låginblandad etanol och E85. Samtidigt tillstår finansministern att ED95 inte överkompenseras. I remissen finns dock inget undantag för ED95, vilket är besynnerligt.

Frågan är även på vilket sätt E85 överkompenseras? Det är inte logiskt att räkna eventuell överkompensation på de priser som rådde i genomsnitt för fossildrivmedel under 2014. Varför ska någon som använder etanol 2016 betala för att någon annan möjligen betalade för lite två år tidigare? Med dagens priser är etanol knappast överkompenserat jämfört med bensin. Och vilka signaler sänder detta resonemang till producenter av etanol? Under 2016 kommer förbrukningen av E85 sannolikt helt försvinna, om inte priserna på de fossila bränslena av marknadsskäl skulle öka dramatiskt. Vem vågar satsa på produktion av förnybara bränslen med sådana förutsättningar?

Det är bra att regeringen insett att det svenska jord- och skogsbruket lever i en utsatt konkurrenssituation, och att näringarna i helhet bör kompenseras för den höjning som görs av energiskatten på dieselbränsle 2016. Men vilken kompensation finns om näringen använder förnybara bränslen istället? Nu liggande förslag tycks missgynna biodiesel. Och hur påverkas konkurrenssituationen längre fram i kedjan? Varken jord- eller skogsbruk kan gynnas av att livsmedels- och skogsindustrin får en ökad beskattning. Promemorian anger att ”Livsmedelssektorn och skogsindustrin förväntas få de största ökningarna av transportkostnader, dock bedöms konsekvenserna för livsmedelsindustrin bli begränsad eftersom transportkostnaderna utgör en relativt liten del av de totala produktionskostnaderna. Hur hårt åkerinäringen drabbas beror på i hur stor grad de förlorar marknadsandelar gentemot utländska åkerier. (s.41)” Tappar svensk livsmedels- och skogsindustri konkurrenskraft drabbas jord- och skogsbruket likväl som åkerierna. Ökade transportkostnader slår hårt mot skogsbränslen. Dessa bränslelaster är skrymmande och bilens lastförmåga i ton kan därför inte nyttjas fullt ut. Redan idag finns det en hel del skogsbränsle som får ligga kvar i skogen eftersom det inte är lönsamt att transportera dessa råvaror längre sträckor till förbrukningsanläggningar, och ute i skogen finns inga möjligheter till överflyttning till andra transportslag.

Tyvärr ger även förslaget om en extra uppräkning av skatterna, utöver KPI, på bränslen med två procentenheter en skattehöjning och som i praktiken även urholkar höjningen av återbetalning till jord- och skogsbruket. Uppindexeringen drabbar även biodrivmedel, så omräkningen är i första hand ett sätt att öka skatteintäkterna och inte ett sätt att hantera frågan om växthusgaser vilket anges i promemorian (s. 35).

Priset på bensin och diesel har sjunkit med två kronor under det senaste året för konsumenter. I enlighet med promemorians text så skulle således förbrukningen av dessa bränslen ökat drastiskt. Det gör den inte, enligt SPBI. En svag ökning av dieselförbrukningen kan konstateras men det gör inte alls att ”det föreligger ett samband mellan låga priser på fossila bränslen och hög drivmedelskonsumtion per bil och per capita (s. 39)

I promemorian anges att biodrivmedel idag får göra avdrag för hela koldioxidskatten. Vilken ynnest, att få göra avdrag för en skatt på ett utsläpp som inte finns. Förnybara material ger ingen nettotillförsel av växthusgaser till luften. Vi har uppfattat att det är grunden för koldioxidbeskattningens uppbyggnad och att Sverige hävdar den linjen i EU.

 

Svenska Trädbränsleföreningen

Karin Vestlund Ekerby