AKTUELLT: Energimyndighetens förslag till vägledning om hållbarhetskriterier
Till Energimyndigheten
Remiss Energimyndighetens förslag till Vägledning om hållbarhetskriterier Ert dnr 2012-004383 (0mprövning, oberoende granskning vid omprövning, rapportering och verifiering av markkriterier).
Svenska Trädbränsleföreningen har följande synpunkter i anslutning till det remitterade förslaget.
Allmänt:
Trädbränsleföreningens uppgift är i allt väsentligt att arbeta med frågor som rör fasta trädbränslen. Det remitterade förslaget rör i nuläget enbart hållbarhetsuppföljning för ”biodrivmedel och flytande biobränsle”. I nuläget levererar föreningens medlemmar knappast någon jungfrulig skogsråvara för tillverkning av de aktuella drivmedlen/flytande bränslena men det kan bli aktuellt i framtiden. Vissa leveranser av industriella biprodukter kan förekomma för tillverkning av drivmedel; t.ex. tallolja. Föreningens synpunkter är koncentrerade på det som rör fast trädråvara till drivmedel och flytande bränsle.
För användning av fasta trädbränslen (”biomass”) till energiproduktion har EU ännu inget regelverk för hållbarhetsuppföljning men förslag väntas inom en nära framtid. Det är troligt att ett eventuellt regelverk blir snarlikt eller identiskt med det som redan gäller för flytande drivmedel. Av den anledningen engagerar sig Trädbränsleföreningen i nu aktuella frågor.
Det vi framför allt ser som ett potentiellt problem är att skogsbruket har så många små primärproducenter. De har som regel alltför begränsade administrativa och ekonomiska resurser för att kunna klara att leverera basinformation till hållbarhetsuppföljning så som krävs av det nu aktuella EU-regelverket. Det är från primärproducenterna som information rörande markkriterierna måste komma. Primärproducenterna är fria företagare och vi anser att hållbarhetsuppföljning måste utformas så att primärproducenterna själva kan klara av tillfredsställande uppgiftslämning. De är ofta leverantörer av energiråvara på en lokal marknad där inga större företag är engagerade. Även på lokala marknader måste hållbarhetsuppföljningen fungera. Vi vill inte rekommendera att de mindre företagens problem löses genom att de undantas från regelverken – särskilt inte när det kan röra en klar majoritet av primärproducenterna.
Vi anser att man måste ha dessa synpunkter med även när det gäller det nu aktuella regelverket. Annars läggs nu grunden för onödiga regelverksproblem längre fram i tiden.
Med ovanstående sagt noterar vi att det Energimyndigheten nu föreslår i allt väsentligt enbart är en följd av redan beslutade EU-direktiv och svenska implementeringen enligt Lag, förordning och föreskrifter om hållbarhetskriterier. De problem vi ser framför oss har alltså inte kunnat lösas i de nu aktuella förslagen till Vägledning.
Synpunkter på detaljer, text och formuleringar i Energimyndighetens förslag till Vägledning:
3.1. Granskarens oberoende
Det sägs att granskaren inte bör (!?) ha några ekonomiska egenintressen …. i det som granskas. Granskaren måste dock oundvikligen få en ekonomisk ersättning för sitt uppdrag och inget sägs om rimlig storlek på denna ersättning. Revisorers verksamhet är genom auktorisation och på annat sätt reglerad och ändå blir deras ”oberoende” ofta ifrågasatt. Det är stor risk att dessa problem också dyker upp för ”oberoende granskare” och där finns nu inga regelverk att luta sig mot utöver det som föreslås av Energimyndigheten. Det kan bli resurskrävande att lösa dessa frågor och kostnaderna för regelverken riskerar redan att sätta stopp för stora delar av möjlig bioenergiproduktion.
Man måste läsa ganska långt i förslaget innan det framgår vem som skall intyga att granskaren är ”oberoende” och ”kompetent” för uppgiften (det skall granskaren själv intyga om vi läser rätt !?). Texten blir mer lättillgänglig om detta framgår tidigare.
4.3. Omprövning av hållbarhetsbesked
Vi föreslår att rapporteringsskyligs ”ansökan om omprövning” ändras till ”ansökan om förnyat hållbarhetsbesked”. Som texten nu är formulerad så fattar Energimyndigheten först beslut om att ett ”hållbarhetsbesked skall omprövas”. Sen skall de rapporteringsskyldige ansöka om den omprövning som redan är beslutad. Det är förvirrande formulerat.
5. Rapportering
I slutet på inledningen under 5. framhålls att syftet med rapporteringen är att till EU-kommissionen redogöra för hur Sverige inför 2020 klarar målsättningarna 49% förnybar energi och 10% förnybar andel i transportsektorn. Denna skrivning pekar mot att även fasta bränslen (som är en mycket stor del av de 49 %-en förnybar energi) kan komma att beröras av de nu aktuella regelverken. Vi framhöll inledningsvis vår oro för att ett snarlikt eller identiskt regelverk kan komma att tillämpas även för fasta bränslen och skrivningen i 5. understryker detta.
9.9.3. Beskogade områden
I andra stycket står på ett ställe: ”Kriteriet innebär alltså inget hinder för att använda råvara från skogsbruk med återbeskogning.” Vi har frågat DG Energy om detta som sagt att kraven på kontinuitet gäller odlingen fram till och med att råvaran skördas. Vad som sedan händer med marken (återbeskogning eller ändrad markanvändning) betyder inget för den redan skördade kvantiteten utan det får betydelse för nästa skörd. Effekten blir densamma som i fallet exploatering för infrastruktur. Vi föreslår att ”med återbeskogning” stryks.
----------------------
I sammanhanget vill vi också nämna en annan tolkning som vi fått vid möte med DG Energy: Det gäller skogsråvaruterminaler. Man sade att om en terminal har fasta maskiner (med fundament fasta i marken) för t.ex. upparbetning av hela träd så kan det anses vara en industri och då är grenar och toppar från träden att betrakta som industriell restprodukt. Om däremot maskinerna är mobila och kan flyttas från en upparbetningsplats till en annan upparbetningsplats för hela träd från skogen så är grenar och toppar att anse som restprodukter från skogsbruk. Tolkningen av detta kan ha betydelse för konkurrensneutralitet mellan olika företagstyper i skogsnäringen.
