Manus till krönika i tidn. Bioenergi, Sven Hogfors, 27/4 2011
AKTUELLT om HÅLLBARHETSKRITERIER
EU-kommissionens konsultation om ev. obligatoriska hållbarhetskriterier för fasta biobränslen är nu avslutad sedan några veckor. Kommissionen skall före årets utgång komma med rapport och förslag till ministerrådet och parlamentet och svaren på konsultationen kommer då att vara vägledande.
Från Sverige har troligen de flesta svarat att det inte bör införas några obligatoriska hållbarhetskrav på biobränsle. Åtminstone gäller det den svenska skogssektorn eftersom vi redan har betryggande lagstiftning i Skogsvårdslag och Miljöbalk och inte vill öka på med onödig byråkrati för småföretagare och övriga aktörer.
I icke utpräglade skogsnationer i EU är det däremot stor risk att man övervägande vill ha obligatoriska hållbarhetskrav. Där har man har huvudsakligen ett konsumentperspektiv och vet inte mycket om hur befintliga regelverk fungerar i de europeiska skogarna. Och så tänker man mycket på import från länder utanför EU och vill ha säkra garantier för att inte få någon miljöopinion som ifrågasätter importen och gör anläggningsinvesteringarna äventyrliga.
Den europeiska bioenergiföreningen AEBIOM har svarat att man förespråkar obligatoriska krav för stora energianläggningar men undantag för alla små lokala aktörer både i producentledet och användarledet. Vi från Trädbränsleföreningen och Svebio har själva varit rejält involverade i processen inom Aebiom. Eftersom Kommissionen tidigare varit tydlig med att man inte vill ha undantag från huvudlinjen var vi skeptiska till att satsa på ”undantagslinjen”. Vid det senaste mötet öppnade Kommissionens representant emellertid upp för undantag och då blev det även Aebiom´s lösning. Vi får vänta till rapporten vid årsslutet för att se hur eventuella undantag kan utformas – men någon problemfri lösning är det knappast.
När det gäller hållbarhetskrav på flytande biobränslen så är de ett faktum ända sedan förnybar – energi – direktivet presenterades för flera år sedan. Nu är de även implementerade i svensk lag, förordning och föreskrifter.
Inom Europas CEN-standard arbetar vi fortfarande hårt för att få en rimlig praktisk tillämpning av hållbarhetskraven i jord- och skogsbruk. Huvudlinjen i CEN-förslagen bygger i princip på att jord- och skogsbruksföretagen skall vara certifierade med avseende på hållbarhetskriterierna för att få primärproduktionen av biodrivmedels-råvara godkänd. Trädbränsleföreningen har emellertid presenterat två förslag till hur man kan förenkla byråkratin för samtliga aktörer i primärproduktionen genom att ersätta certifiering med ursprungsdeklaration för varje leverans. I det ena alternativet är ursprungsdeklarationen kopplad till ett system med gruppcertifiering. I det andra alternativet är ursprungsdeklarationen helt frikopplad från behov av certifiering i primärproduktionen. Båda våra alternativ har så här långt accepterats i CEN-processen och det förstnämnda är med i den redan nu pågående första remissrundan bland EU-länderna.
Standardiseringen av hållbarhetskrav på alla typer av biobränslen inom den internationella ISO-standarden har tagit en vändning som inte är i linje med vad som förespeglade Sverige när vi agerade för att prioritera ISO-processen framför CEN-processen. Vi räknade med att ISO-standarden skulle kunna bli ett enklare och mer praktiskt hanterligt uppföljningsförfarande än det som presenteras i CEN-processen baserat på EU-direktivet. Detta därför att ISO-standarden måste kunna fungera i alla länder där många är på ett tidigt utvecklingsstadium och inte klarar av krånglig Europa-byråkrati. Men ISO är nu på väg åt ett helt annat håll.
När jag nyligen räknade antalet föreslagna ISO-kriterier kom jag till ca femtio och sedan har Brasilien föreslagit ytterligare en handfull som rör subventionering av bioenergi-produktion. Detta skall jämföras med EU-direktivets elva hållbarhetskriterier. Om tendensen står sig blir ISO-”standarden” närmast en katalog över tänkbara krav på bioenergi. Ur denna katalog kan sen på regionalt initiativ och i regional regi hämtas inspiration och exempel till vad som kan vara regionalt relevant och bli en regional standard med hänsyn tagen till regionala förutsättningar. Om sen handel skall ske mellan olika regioner krävs någon typ av bilaterala överenskommelser mellan olika regioner. Vägen till en internationell handel med ISO-katalogen som utgångspunkt känns lång.
Från Trädbränsleföreningen försökte vi oss på att dels gallra bort det som inte höll för de riktlinjer som bestämdes vid första mötet i Rio och dels att för varje kriterium ange för vilken aktörskategori kriteriet var relevant och tillämpbart. Men de försöken har hittills inte vunnit något gehör.
